1880-1916 German Franz Marc Locations Franz Marc was born in 1880, in the German town of Munich. His father, Wilhelm, was a professional landscape painter, and his mother Sophie was a strict Calvinist. He began study at the Academy of Fine Arts, Munich in 1900. In 1903 and 1907 he spent time in Paris and discovered a strong affinity for the work of Vincent van Gogh. Marc developed an important friendship with the artist August Macke in 1910. In 1911 he formed the Der Blaue Reiter artist circle with Macke, Wassily Kandinsky, and other artists who decided to split off from the Neue K??nstlervereinigung movement. He showed several of his works in the first Der Blaue Reiter exhibition at the Thannhauser Galleries in Munich between December 1911 and January 1912. The exhibition was the apex of the German expressionist movement and also showed in Berlin, Köln, Hagen, and Frankfurt. In 1912, Marc also met Robert Delaunay, whose use of color and futurist method was a major influence on Marc's work. Marc became influenced by futurism and cubism, and his art became stark and abstract in nature. His name was on a list of notable artists to be withdrawn from combat in World War I. Before the orders were carried out, he was struck in the head and killed instantly by a shell splinter during the Battle of Verdun (1916).   Related Paintings of Franz Marc :. | Deer in the Forest II | Tyrol (mk09) | Cows,Yellow,Red Green (mk34) | Drei Tiere | The Monkey aaa |
Related Artists:
Antonello da Messina
1430-1479 Italian Antonello da Messina Galleries Antonello was born at Messina around 1429-1431, to Giovanni de Antonio Mazonus and Garita (Margherita). He was probably apprenticed in his native city and in Palermo. Around the year 1450, according to a 1524 letter of the Neapolitan humanist Pietro Summonte,[1] he was a pupil of the painter Niccol?? Colantonio at Naples, then one of the most active centres of Renaissance arts. Around 1455 he painted the so-called Sibiu Crucifixion, which was inspired by the Flemish Calvaries and is housed in the Muzeul de Art?? in Bucharest. Of the same years is the Crucifixion in the Royal Museum of Antwerp: his early works shows a marked Flemish influence, which it is now understood he derived from his master Colantonio and from works by Rogier van der Weyden and Jan van Eyck that belonged to Colantonio's patron, Alfonso V of Aragon; his biographer Vasari remarked that Antonello saw at Naples an oil painting by Jan Van Eyck (the "Lomellini Tryptych") belonging to King Alphonso of Aragon; Vasari's further narrative, that being struck by the new method, set out for The Netherlands to acquire a knowledge of the process from Van Eyck's disciples is discredited today. Another theory, supported only by vague documentary evidence, suggests that in 1456 Antonello visited Milan, where he might have met Van Eyck's most accomplished follower, Petrus Christus. Since Antonello was one of the first Italians to master Eyckian oil painting, and Christus was the first Netherlandish painter to learn Italian linear perspective, their meeting is a tempting answer to both questions. But in fact, neither artist is known for certain to have been in Milan at the time. The following year, Antonello received his first commission as an independent artist, a banner for the Confraternit?? di San Michele dei Gerbini in Reggio Calabria. At this date, he was already married, and his son Jacobello had been born. In 1460, his father is mentioned leasing a brigantine to bring back Antonello and his family from Amaltea, a town in Calabria. In that year, Antonello painted the so-called Salting Madonna, in which standard iconography and Flemish style are backed by a greater attention in the volumetric proportions of the figures, probably coming from his knowledge of some works by Piero della Francesca. Also from around 1460 are the two small panels depicting Abraham Served by the Angels and St. Jerome Penitent now in the Museo Nazionale della Magna Grecia in Reggio Calabria. In 1461 his younger brother Giordano entered Antonello's workshop, signing a three-years' contract. Of that year is a Madonna with Child for the Messinese nobleman Giovanni Mirulla, now lost. Between 1465-1470, Antonello finished a Portrait of a Man now at Cefal??. His portraits are noteworthy for his characteristic use of the three-quarter view, typical of the Flemish School, whereas almost all Italian painters adopted the medal profile pose. Antonello travelled to Venice around 1470, to see Giovanni Bellini's paintings. The Palermo Annunciation.In this year he executed his first signed and dated work, the Salvator Mundi. Back at Sicily, Antonello finished the St. Gregory's Polyptych. In 1474, he painted the Annunciation, now in Syracuse, and the St. Jerome in His Study, one of his most famous paintings. The following year he began his regular sojourn in Venice, where he remained until the fall of 1476. His works of this period begin to show a greater attention to the human figure, regarding both anatomy and expressivity, according to the influence of Piero della Francesca and Bellini. His most famous pictures dating from this period include the Condottiero (Louvre, illustration), the San Cassiano Altarpiece and the St. Sebastian (see selected works for details). The San Cassiano Altarpiece was especially influential on Venetian painters, as it was one of the first of the large compositions in the sacra conversazione format which was perfected by Giovanni Bellini (Antonello's surviving work in Vienna is only a fragment of the much larger original). Antonello returned briefly to Sicily in 1476, where he painted the famous Virgin Annunciate, now in the Palazzo Abatellis at Palermo. He died at Messina in 1479: his testament dates from February of that year, and he is documented as no longer alive two months later. Some of his last works remained unfinished, but were completed by his son Jacobello.
Martin Mijtens d.a.
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Charles Angrand
French Pointillist Painter, 1854-1926.French painter. He was trained at the Acad?mie de Peinture et de Dessin in Rouen, where he won prizes. Although he failed to gain entry to the Ecole des Beaux-Arts in Paris, Angrand began to win a controversial local reputation for canvases in a loosely Impressionist manner. In 1882 he secured a post as a schoolteacher at the Coll?ge Chaptal in Paris. With this security he was able to make contacts in progressive artistic circles, and in 1884 he became a founder-member of the Salon des Ind?pendants. His paintings of this period depict rural interiors and kitchen gardens, combining the broken brushwork of Monet and Camille Pissarro with the tonal structure of Bastien-Lepage (e.g. In the Garden, 1884; priv. col., see 1979 exh. cat., p. 27).